This is me.
I guess it hasn't been all fairy tale from the beginning. I guess I haven't been that easy at all. And I guess that you don't even know how I really feel. But does she know you better than I do? Does she make you feel happier than I do? Does she really love you better than I can?
And I get it, you're insecure. You're doubtful. And you're afraid. But don't you read between my lines? Don't you see seriousness in my eyes? And don't you hear sincerity in my voice?
At some point you've to make a choice. So here it is, your choice and it's simple, her or me.
I bet she's really great and all that. And all I can say is that I'll love you in a really, really devoted way. I'll show you honesty and loyalty. And I'll be at your side even when you make me hate you, love you.
So I'm asking you to pick me. Choose me. Love me.
Smile!
Someone once said: "the eyes are the mirror of the soul".
So if you ever wonder how I feel or what's really on my mind, then you should look into my eyes. And if you look really close, you'll be able to catch a glimpse of a smile. Because deep inside I'm smiling and that's all thanks to you.
Yes, you make my soul very happy so let's just smile together!
Change
Change. Don't try to change what's real. Don't try to change who you are. Don't try to change anything at all, unless you have to.
Change. Sometimes, we don't like it. Sometimes, we fear it. But sometimes we can't stop it from coming, so we either adopt to change or we get left behind.
Sometimes, the more things change, the more they stay the same. And sometimes, change is good. Sometimes, change is everything!
Memories
Our old wounds teach us something. They remind us where we've been and what we've overcome. They teach us lessons about what to avoid in the future. Some wounds we carry everywhere, though the cuts long gone, the pain still lingers.
But nothing lasts forever. People come and go through our lives. We will buy and throw stuff. And the only thing that will stay with us are our memories. We can find them by looking at a photo, touching an old scar or listen to a special song.
At the very end, all we got is memories, and no one can ever take them away from us.
10 things I love about you
I love the way your eyes are smiling, a way that no one else can see.
I love that you make me feel special and how you've noticed me.
I love the fact that we have a lot in common, a lot of things that we share.
I love your new look and the way you cut your hair.
I love it when I dream of you, it makes me rise above.
I love the way you're touching me, like I'm soft as a dove.
I love the way you took my heart and put it in your jail.
I love every time your texting me or even sending a mail.
I love the time I spend with you and every day when you're around.
But most of all I love the way you make me feel, a way that really shakes my ground ♥
- Shakespeare
g l a d !
Jag är så glad!
Så glad för alla våra år tillsammans. Så glad att du finns där, för alltid finns du där. Så glad att vi har varandra. Så glad för allt vi har gått igenom, både glädje och tårar. Så glad för att vi kan dela allt. Så glad över att vi ställer upp för varandra. Så glad över alla fina år vi har framför oss tillsammans, för aldrig kommer vi lämna varandra. Så glad för allt vi har givit och tagit. Så glad för allt du har erbjudit mig genom livet. Så glad för att du har gjort mig till en bättre människa.
Jag är så glad för din skull! ♥
Love.Faith.Religion.
"In the beginning, God created the heaven and the earth. At least that's what they say. He created the birds of the air and the beasts of the field and he looked at his creation and he saw that it was good. And then God created the man and it's been downhill ever since.
The story goes on to say that God created man in his own image, but there's not much proof of that. After all, God made the sun, the moon and the stars. And all man makes is trouble. When man finds himself in trouble, which is most of the time, he turns to something bigger than himself, to love or fate or religion to make sense of it all".
Horoskop
Men jag funderar nu om jag ska lägga locket på och skita i det!? Tanken slog mig nämligen efter att jag läst dagens horoskop i Metro:
Du får inte det gensvar du hade förväntat dig – varför slösa tid och kraft på personer som inget ger i retur?
Är det någonsin klokt att följa horoskop? Är horoskop någonsin att lita på?
Hur länge ska man försöka?
Ska jag försöka igen, och igen och igen, tills det går som jag vill? Eller ska jag bara lägga armarna i kors, luta mig tillbaka och acceptera att det inte kommer gå som jag vill? När vet man att enough is enough?
Jag märker ju att jag får lirka, och det går framåt sakta men säkert, men ändå framåt. Men är det värt att lirka och lirka och följa den otroligt långsamma processen? Hmm, ibland önskar jag att jag kunde FFW!
För mig själv eller för andra?
Vi sminkar o fixar oss på morgonen, väljer ut nåt schyst att klä oss i o sprayar på lite god parfym. Men gör vi det för oss själva, för att vi ska må bättre, eller gör vi det för andra, för att dem då kan få oss att må bättre?
Vi går på en dejt och vi väljer noga ut kvällens outfit. Vi sminkar oss extra mycket o extra noga. Vi både rakar o vaxar bort hårväxt. Men gör vi det för oss själva eller för vår dejt? Vi träffar någon på arbetsplatsen som vi känner en stark attraktion till. Och utan att vi själva vet om det har vi helt plötsligt börjat välja dagens outfit med omsorg, gått till frisören och dessutom börjat lägga på lite mer make-up. Men gör vi allt detta för oss själva eller för den snygge arbetskollegan?
Det finns ju människor som tänker att vi föds som en tom bok och att orden, handlingen o innehållet kommer från vår omgivning. Men föds vi verkligen så oskrivna?
Hur mycket påverkar egentligen omgivningen? Hur mycket påverkar omgivningen våra val varje morgon, vad vi säger o inte säger, hur vi är o inte är? Och vad gör jag egentligen för mig själv, och då enbart för mig själv?
Ett hav av färger!
Det gör hela min tillvaro lite lättare!
Jag har nu börjat fundera på om jag ska börja ta tag i träningen igen efter sisådär 1,5 års uppehåll. Funderar på att gå och köpa ett simkort kanske. Jag menar, det gick ju sååå bra med det sista! Hursomhelst känner jag att det är dags för nån ny aktivitet.
Igår blev det ytterligare lite shopping. Kände att det behövdes tryckas in ännu mer kläder i min alltför fulla garderob. Eller rättare sagt fylla min klädställning, då mina 3 garderober redan är totalfulla. Blev ett par stövlar, tröjor, ett par shorts o lite kosmetika. Ska nu verkligen försöka att inte shoppa så mycket mer denna månad.
Är nu också sjukt sugen på att resa i slutet av månaden. Kanske en cityresa, men får se om det blir av.
En vanlig höstsöndag
Tänker. Saknar. Lyssnar.
Ute.
Grått. Regn. Kallt.
Inne.
Tekoppen ryker. Ljusen brinner. Musiken strömmar.
Du.
Ovetande. Oberörd. Oförstående.
"Tror gör man i kyrkan"
Okej, det kanske man gör men jag tror hemma oxå!
Jag tror att jag vet vad som är rätt.
Jag tror att jag vet vad som kommer att hända.
Jag tror mig veta vad jag egentligen känner, men inte säger.
Jag tror att jag är redo.
Jag tror att jag vill avsluta.
Jag tror att jag vet att det är värt det.
Jag tror att jag vet vad du känner.
Jag tror att jag vet vad min insats är.
Jag tror att jag vet min roll.
Men att tro, är att inte vara helt säker.
Jag vet inte min roll.
Jag vet inte vad min insats är.
Jag vet inte vad du känner.
Jag vet inte om det är värt det.
Jag vet inte om jag vill avsluta.
Jag vet inte om jag är redo.
Jag vet inte vad jag egentligen känner, och inte säger.
Jag vet inte vad som kommer att hända.
Jag vet inte vad som är rätt.
Slutsats: vi kan bara tro, men aldrig riktigt veta...
Förväntningar
Du vet när man verkligen ser fram emot något speciellt. När man flera dagar i förväg planerar och föreställer sig den väntade situationen. Och när man tror sig veta och ha kontroll över situationen, så blir ingenting som man tänkt sig! Hur irriterande är inte det?
Det blir aldrig som man tänkt sig, hur många gånger har man inte hört eller erfarat det. Men ändå kan jag inte hjälpa att försöka föreställa mig, fantisera om och fundera över det som ska hända. Och genom att föreställa, fantisera och fundera, skapar jag alltför ofta så höga förväntningar, att det hela endast kan sluta i besvikelse.
Så nu ska jag (för det har jag aldrig tänkt innan) låta det som ska ske, ske sin väg och jag ska försöka att inte spekulera i det som jag ändå inte kan kontrollera. Jag ska luta mig tillbaka och låta strömmen ta mig vart den vill. Jag ska helt enkelt släppa greppet om kontrollen!
Möjligt? Vi får se, men hur bra är det egentligen att skapa sig massa förväntningar?
Något annat.
Så sjukt deprimerande när man somnar till dropp, dropp och vaknar till dropp, dropp.
Det har nu blivit dags för mig att inta min ideplats, dvs sängen.
Hatar denna gråa, kalla och regnia period som nu väntar utanför fönstret.
Ikväll blir det pyjamas, tändaljus, nerbäddning i sängen med en kopp te och sen Desperate Housewives!
Living on a pr...feeling!
Du vet den där känslan som uppstår vid nyförälskelse. Den där känslan som killar i magen och upp i hjärtat. Den där känslan som får oss att tappa fotfästet. Just den känslan får den kallaste vinternatten och den gråaste höstdagen att bli varm och färgrik. Det är en känsla som jag kan leva på hur länge som helst.
Till en början är man lite osäker på om man verkligen kände rätt. Men just denna känsla kan endast bekräftas utav två personer. Det är en känsla som bara dessa två kan känna. Och dem kan gå ovetande och förnekande under en viss tid. Men när omgivningen också börjar känna av känslan mellan dessa två, då går det inte längre att förneka.
Det är precis det här som jag behöver nu för att överleva denna gråa, kalla och nästintill oändliga vinter! Så snälla, snälla, snäll, om du finner denna borttappade känsla vänligen kontakta mig ASAP!!!
♥♥♥
