Utveckling...

Idag lyckades jag & Madde styra upp en lunchträff, vilket ju inte händer varje år(!), och när jag promenerade hem så kom jag att tänka på hur människor utvecklas...

Hur kommer det sig att vissa människor utvecklas så otroligt mycket under så kort tid? Vad är det egentligen som gör att vi människor utvecklas? Kan det vara så att vi tvingas att utveklas ju äldre vi blir, ju mer erfarenhet vi får eller är är det pga av yttre och sociala faktorer som vi utvecklas?

Att åren går påverkar ju inte alla dock. Det finns människor som aldrig blir "vuxna" eller "ansvarsfull" oavsett hur gamla dem än är, så vi kan alltså inte enbart utvecklas pga av att åren går. Att vi lär av våra misstag är ju ett tecken på att vi även skaffar oss erfarenhet. Och erfarenheten måste ju hjälpa till att driva vår personlighet till en annan nivå, dvs att vi som personer utvecklas genom erfarenhet. Jag tycker även att vår utveckling påverkas otroligt mycket av yttre faktorer så som utbildning och kärriär. Och det gäller även de social faktorerna så som vänner, familj och övriga relationer.

Om man försöker se det hela ur ett större perspektiv så skulle man kunna jämföra våra personligheter med ett pussel eller en tom vaxduk, där pusslet ständigt byggs ut med nya bitar och där vaxduken fylls med färg för varje dag som går. Men om det nu är så att vi ständigt befinner oss i denna utvecklingsfas och att vi till största del utvecklas pga yttre faktorer, måste väl det betyda att våra personligheter är formade av den miljö vi befinner oss i? Om det nu skulle vara så, betyder det att alla människor och olika institutioner jag har haft någon form av kontakt med faktiskt har skapat mig. Och känner man sig riktigt nöjd med sig själv, bör man kanske också uppskatta sina nära än mer. Det gäller ju givetvis samma sak för dem man ogillar. För utan dessa hade vi ju aldrig varit dem vi är idag! ♥   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0