Förväntningar
Du vet när man verkligen ser fram emot något speciellt. När man flera dagar i förväg planerar och föreställer sig den väntade situationen. Och när man tror sig veta och ha kontroll över situationen, så blir ingenting som man tänkt sig! Hur irriterande är inte det?
Det blir aldrig som man tänkt sig, hur många gånger har man inte hört eller erfarat det. Men ändå kan jag inte hjälpa att försöka föreställa mig, fantisera om och fundera över det som ska hända. Och genom att föreställa, fantisera och fundera, skapar jag alltför ofta så höga förväntningar, att det hela endast kan sluta i besvikelse.
Så nu ska jag (för det har jag aldrig tänkt innan) låta det som ska ske, ske sin väg och jag ska försöka att inte spekulera i det som jag ändå inte kan kontrollera. Jag ska luta mig tillbaka och låta strömmen ta mig vart den vill. Jag ska helt enkelt släppa greppet om kontrollen!
Möjligt? Vi får se, men hur bra är det egentligen att skapa sig massa förväntningar?
Något annat.
Så sjukt deprimerande när man somnar till dropp, dropp och vaknar till dropp, dropp.
Det har nu blivit dags för mig att inta min ideplats, dvs sängen.
Hatar denna gråa, kalla och regnia period som nu väntar utanför fönstret.
Ikväll blir det pyjamas, tändaljus, nerbäddning i sängen med en kopp te och sen Desperate Housewives!
